|
1973,
var vi fyra. 1975 blev vi fem. 1979 föll en bort, vi
var en man kort och plockade in en femte man till. Den förste
femte återvände till sist och nu blev vi sex.
Stellan, då till hårfästet fylld av Incredible
Stringbands musik, Kaj, rockbasist med akustiska ambitioner,
Bert, 1,5 meter Leadbelly och den gotländske naturtrubaduren
Arnold debuterade på Mosebacke i Stockholm 21/3 1974.
För att råda bot på tyngdlösheten fäste
vi oss 1975 vid den bullrande basisten Göran, Solbergas
svar på Simon Brehm.
Utflyttning från stan, andra jobb, sjuka barn, brutna
getben m m gjorde att vi ibland behövde en stuntman.
Anders, Slätbaksvägens svar på Göran
Stark, tillkallades.
Det blev TV (egna program och den tidens allsångsprogram
som hette ”Nygammalt” ) egna radioprogram, konserter,
turneer och skivor men tiderna förändrades.
Då gruppens medlemmar gav sig ut på världsturnéer,
skaffade allt flera barn och drabbades av gröna vågen
räddade inhopp av bland andra Claes Wang, Cloffe Widén,
Ulla Carin Nyquist och Nilla Sagvik verksamheten. 1983 splittrades
dock gruppen.
Stellan fortsatte som teatermusiker vid bl.a. Uppsala Stadsteater
samt som journalist och komponist. Han startade senare en
notskrivningsfirma som utvecklade sig till ett skivbolag.
Göran arbetade som musiklärare, körsångare
och kravinspektör.
Arnold var teatertekniker och inspicient hos fria grupper
och på Stockholms Stadsteater.
Bert blev först musiker i tio år med barnmusikgruppen
Låt&Leklaget, sedan skådespelare inom Riksteatern
och ett antal fria grupper.
Kaj spelade och skrev för barn i Låt&Leklaget
och turnerade land o rike kring i över 20 år. Anders
Rabe återgick ett tag till musikläraryrket men
finns i dag tyvärr inte längre hos oss.
1991 lyckades Kaj samla ihop gruppens ursprungliga 5-manna-sättning
och alla tyckte att det var roligt igen. Sångstämmor
och tremoloslingor satt i ryggmärgen och i muskelminnet
och vi ökade stadigt rep-frekvensen. Ingen hade längre
småbarn och alla bodde åtminstone tidvis i samma
kungliga huvudstad så nu skulle vi kunna repa så
mycket vi ville. I dagen läge har några av oss
åter småbarn. men vill man så kan man…
Runt sekelskiftet hade vi en repertoar igen och började
ge konserter. 2003 gjordes en barnskiva, ”Briggen Salta
Anna”, med både gammalt och nyinspelat material.
Högen med nyskrivet material började växa så
att när vi under ett par hektiska dagar hösten 2004
spelade in det som skulle bli världsmusikskivan ”Onda
bet” hade vi så mycket material att välja
på så det nog räcker till halva nästa
skiva också. Vi har spelat på musikcaféer
och –pubar, vid utställningar, museer, musikfester,
marknader, jubileer, äldrevård, personalfester,
teatrar, och sjösättningar, etc. Festen fortsätter!
|
|
